Tid för eftertanke....

Vissa dagar är tyngre än andra...Vissa dagar är roligare än andra...

Emellanåt så känner jag mig lite nedstämd, ledsen och behöver ha lite tid för mig själv. Jag är en person som har ett enormt behov av att vara själv. Mig gör det t ex ingenting att ta en lång promenad själv eller att bara lägga mig på sängen och stirra upp i taket.. Det är bara såå himla viktigt att ibland få egen tid och få låta tankarna sväva helt fritt.

Min egen tid har blivit mer och mer viktig för mig i samband med att bägge mina föräldrar lämnade livet här på jorden...

Ibland så blir jag så himla arg på att varför just jag inte kan ringa mina föräldrar eller att de kan komma på födelsedagar eller att fira jul med oss.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Men det måste väl finnas en mening med varför inte de kunde möta framtiden med mig och min familj. Det är liksom inte så att jag önskar någon annan detta helvete som det ibland kan vara...Jag vill också ha det som andra och gå på loppis med mamma, åka på semester med båda mamma och pappa och hur många gånger har jag inte varit på väg att ringa mamma och be henne hämta Felix på dagis för att det har kört ihop sig på jobbet? Nej usch då kommer det verkligen över mig att de är borta och aldrig mer kommer att komma tillbaka...

Jag saknar att höra mammas röst i telefonen, jag saknar hennes infall som bara hon kunde få....

Ja egentligen saknar jag allt med min mamma.

Hörrniii ta hand om era mammor men framför allt ta hand om er själva...